englamannen

Jag är också utsatt. Jag tänker på det som hände med Engla alltså. Jag menar, det händer inte en enda gång att jag äter på en avfartsMcDonalds utan att undra "har Anders suttit på den här stolen" eller "blir jag serverad av samma tjej som serverat Anders en gång i tiden" eller "undrar om Anders brukade beställa en mcflurry daim med extra chokladsås, om ja, gör det mig och Anders till stjärnsystrar" eller  "vad är meningen med livet" eller  "vem mördade Palme" osv.  Som igår, när jag och faderskapet stannade till vid McDonalds - Strängnäs för en mcflurry daim med extra chokladsås. Jag blickade ut över de lekande barnen som alla hade varsin Happy Meal i magen. Flickornas kjolar åkte upp över navelhöjd för att bekräfta tankar om deras nyvunna gastronomiska upplevelse, glasögonbarnens glasögon ramlade av när de klättrade i klätterställningen. Det slog mig att McDonalds är den optimala pedofilmötesplatsen. Med rutschkana och handikapparkering. Och jag vände och vred på mig, såg mig om, kisade och rynkade pannan för att testa min pedofilradar. Plötsligt blev allt så väldigt olustigt. Jag möttes av multipla dressingbeprydda anleten som tog en rast från lastbilskörandet. Kanske befann jag mig mitt i en organiserad konferens legitimerade våldtäktsmän emellan. Vips, hade jag glömt att avnjuta min glass. Så ni ser, det plågar mig också, detta lilla Stjärnsundsdrama. Vi är alla skakade. Vi är alla drabbade. Vi är alla offer. Vi är alla lika.