englamannen

Ibland tvekar jag på den här bloggen. Det händer antingen när den håller på att, metaforiskt, huggas till döds av en galen Mijailo Mijailović, eller när människor som går under nick som "Max mamma" demonstrativt kommenterar bara för att upplysa oss (som om vi behövde upplysas om någonting) om följande saker:

1. Att vi är hemska, hemska människor. Man ska inte skoja om sådana horribla saker såsom mördare som kläcker ur sig saker som "jag tog ett stryptag på'na för å lugna ner na", "hon sparka mig men de vart inge märke", eller "jag åkte hem, kände mig skärrad och sen köpte jag pizza och cigaretter".
2. Att hon är typ, moder Teresa. Hon vill ge sken av att sitta där, moderlig som hon är, framför datorn och utföra sin betungande uppgift att upplysa cyberrymden om allas medmänskliga plikter. Hon har antagligen fått uppdraget av ärkeängeln Gabriel också. Max ligger där, girigt sugandes på sin ömma moders bröst, och Max Mamma tittar kärleksfullt ner på sin son. Sedan tittar hon argt upp mot skärmen och skriver en kommentar som får mina välmusklade ben att darra inuti nudiejeansen. "SCHATSSSCCCCHHHH"


Hon tror väl att jag ska inse mitt misstag, bekänna mina synder och genast avsluta mitt medlemsskap på blogg.se. För att Max Mamma tycker att vi är helt känslokalla. Vi kommer säkert aldrig att få barn! Vi kommer aldrig att få vara någons mamma! Och om vi mot all förmodan skulle bli det, kommer vi att vara lika hemska mot våra barn som allas vår Engla var mot Anders (hon började, typ, hon sparkade honom på benet. Ger man sig in i leken får man leken tåla.). Vi stänger in dom i små små garderober, och låter dom bara komma fram när vi vill ha hjälp med att steka bacon eller få fötterna filade. Annars ska dom sitta där i sin lilla mörka garderob, ihopkurade och ledsna. När vi vill tjäna lite pengar hyr vi ut dom över dagen eller så, till alla våra hemska vänner som har lika lite moral som vi. Vi kommer att säga saker såsom "Grejen, vi vill se vad som händer när man dricker ammoniak, ställ dig nu snällt framför tant Hanna och tant Anna och häll i dig den där tillbringaren med vätska.", eller "Tant Hanna och tant Anna har kört lite hundbajs i mixern tillsammans med kvarlevorna från din tvåstegsaborterade lillasyster, det får bli din middag. Vi ska äta oxfilé.".
Något jag undrar lite över är hur såna där som Max Mamma (alltså, har hon inget eget namn? Är det ingen som vet vad hon heter? Hon måste ju ha ett namn.) hittar oss. Sitter dom på något litet forum där de utbyter kloka ord och tips som gör en till en bättre människa? Jag kan riktigt se det framför mig, hur dom alla sitter där, som i ett litet möte, med barnet inlindat i ett litet bylte vid bröstet och andra handen på musen. De ler stillsamt och ser hela tiden till att barnen ligger bekvämt i deras moderliga famn. "Idag bajsade Kalliam grönt, det var en helt fantastisk upplevelse att få skåda dessa minimala, spenatfärgade exkrementer!", och alla oohar och aahar och börjar tipsa hejvilt om vad man ska göra för att lugna lille Kalliams mage, till höger och vänster.

Något som däremot muntrar upp mig är när man skriver om husnegrer, sexslavar och spräckta ringmuskler och folk kommenterar "Ha en bra dag!". Se där, Max Mamma.